Om sidan laddats utan ram -  Klicka här!
  Kap. 41 - Återanställd på institutet  
 

Jag höll kontakt med institutet, och den 19 mars 1952 blev jag på nytt anställd där, den alkoholiserade kvinnan hade fått sluta.

Det kändes verkligen skönt att få börja igen. Man kände, att man gjorde nytta, och att samtidigt ha ett gott kamratskap omkring sig betydde mycket. Den unga flickan som haft posten som husfru skulle nu flytta över till ett annat institut, för hon studerade, och där hade hon bättre tillfällen till studier. Då blev det fråga om att jag skulle få övertaga husfrusysslan. Jag var inte så villig till det, för där fanns lakan av olika valörer, även barnlakan visste jag fanns där. Så man förstod att föregångarna hade låtit personalen byta sina sämre mot bättre från institutet. Det oroade mig och jag påpekade det för rektorn. Han lovade att korrigera antalet och efter det var gjort lyckades han övertala mig att övertaga den sysslan, och jag skulle få 500 rubel i månadslön och en månads semester. Sekreteraren däremot hade bara två veckors semester. Platsen skulle tillträdas om ett par månader.

På Ville s arbetsplats drog de in arbetskraft i samma veva, och Ville som inte var så frisk, blev avskedad. Ville hade vid denna tiden fått andra gruppens invaliditet igen med en pension på 201 rubel i månaden. Det förslog inte, han hade ju tidigare haft en inkomst på över 1 000 rubel. Han hade varit anställd där i två år, och vi hade blivit vana vid den inkomsten.

Rektorn på institutet hade träffat Ville och visste, att han var målare och snickare; han bad honom om en del smärre reparationer på institutet. Sedan fick han även måla rektorns bostad. På så vis fick vi delvis gottgörelse för löneförlusten.

Då rektorn blev närmare bekant med Ville, kom han underfund med, att Ville kunde ta emot husfruarbetet, medan jag skötte mitt arbete som sekreterare. Då skulle han inte behöva anställa någon annan. Jag var mycket skeptisk till rektorns förslag och talade om att Ville inte kunde ryska, och det behövde man kunna även i det jobbet. Rektorn menade, att jag skulle få utföra allt arbete, där det fordrades språkkunskaper. Ville var man och alltså starkare med handskandet av sängar och dylikt. Efter lång tvekan gick jag med på förslaget. Ville hade accepterat det genast. Han var alltid snar att åtaga sig vad som helst.

 
 

Nästa kapitel >>>